en-Att fastna vid en själsfrände eller "twinflame" Vad är det som händer egentligen?

Att fastna vid en själsfrände eller "twinflame"

Vad är det som händer egentligen?

När man upptäcker begreppet själsfrände och till och med ordet "twinflame", är det mycket lätt att fastna i vad det är, rent ut sagt förälska sig i upplägget av en själsfrände eller "twinflame" konceptet. När man för första gången i sitt liv inser att dessa begrepp och att detta finns och är på riktigt är det lätt att "fastna" eller att helt och hållet uppslukas i det. Var av jag vill börja med att förklara att vi har många olika själsfränder under en livstid och att den förskönade och romantiska bild vi skapar i ämnet är skapat för den sökande och hungrande individen att fastna vid en person eller annan individ. Att möta en själsfrände är att möta sig själv, och att älska en själsfrände är att älska sig själv. Vad menar jag då med detta? Jo, genom en annan yttre individ i din fysiska värld, aktiveras inom dig all den kärlek och all den lyckan som du faktiskt redan har. Det är inte personen, själsfränden eller "twinflamen" i sig du söker, utan känslan du får känslan som aktiveras inom dig i ett möte med en själsfrände. Det är inte individens kärlek till dig eller att denna person skall älska dig som sker, utan det är din egen kärlek inom dig själv som sker. Och detta gäller inte bara själsfrändemöten utan också i de vanliga relationerna eller förälskelserna. När vi inte har den kunskapen om vem vi egentligen är och vad vi egentligen är, så hamnar vi på en plats där vi lägger allt detta på den andra personen och på så vis skapar ett behov av den andra. Vi tror att vi behöver den andra personen för att känna och uppleva det vi söker. Att om han/hon bara älskar mig så är jag i alla den lycka och kärlek som jag vill vara i. Men i självaverket är det inte den personens kärlek till dig eller den personens närvaro överhuvudtaget som har någon betydelse här. Utan det är du! Alltihopa är du själv, du behövde bara en yttre stimuli en fysisk manifestation, en katalysator, något att ta på att känna på att uppleva för att du i sig själv skulle kunna sätta dig i den frekvens som är kärlek, din inre kärlek. Så med det sagt, kärleken i sig kan aldrig dö, avskiljas eller försvinna för den är inom dig hela tiden. Där är ingen delning, saknad, splittring eller sökande för den finns redan hos dig. Det är inte hans eller hennes kärlek du söker det är din egen. Det är inte hans eller hennes närvaro du söker det är din egen. Det är inte behovet av honom eller henne det är behovet av dig själv du söker. När du väl kan känna detta och förstå detta, det är först då du kan uppleva en sann, genuin, och alldeles fantastisk relation till din själsfrände, soulmate, "twinflame" eller partner. Det oftast svaret till varför dessa relationer eller alla relationer är komplicerade för vi sätter allt för mycket på vår partner som faktiskt inte har något med denna att göra. Man hör ofta när du älskar dig själv kan du älska någon annan, vilket är helt rätt det gäller bara förstå innebörden av dessa ord. Oftast behöver människan något utanför sig själv för att vara kapabel till att komma i full kontakt med sig själv, därför söker hon på utsidan. Men om människan kan lära sig att allt detta redan finns inom sig själv och att hon faktiskt kan få tillgång till det omgående upphör sökandet och också behovet, kravet önskan få den andra individen, och människan kan då stå hel i sitt möte med en annan person.

PS: Tack, N för starten av detta ämne ;)

Som alltid med kärlek,

Mariana